Från påhittiga djur till poetiska ungdomar
Den finlandssvenska barn- och ungdomsboksutgivningen år 2025
År 2025 kom det ut finlandssvenska böcker för barn och unga i alla åldrar och med olika intressen och litterära preferenser. Berättelserna bubblar av berättarglädje och bildkonst! Många av böckerna kommer att leva länge, kanske bli klassiker och till och med skapa nya läsarter. Nivån på den finlandssvenska barn- och ungdomslitteraturen är hög och återväxten ser ut att vara tryggad eftersom det finns en del debutanter i det finlandssvenska bokskapargänget. I den här artikeln ges en översikt över alla böcker för barn och ungdomar upp till 15 år som gavs ut på de finlandssvenska förlagen (samt ett svenskt förlag) år 2025.
För de yngsta
För de allra yngsta läsarna kom det ut ett par pekböcker i serien Mumin och Lilla My upptäcker med färgglada illustrationer av Sami Kaarla, Riina Kaarla och Anders Vacklin, nämligen Vilket väder och Lekar (Förlaget 2025). De har tjocka kartongsidor att beundra och kanske smaka på. Den som hellre vill ha tunnare blad att bläddra med kan njuta av Solen väcker Juno (Schildts & Söderströms 2025) av Karin Erlandsson och Karoliina Pertamo. Den är en fristående fortsättning på Juno tänder månen som kom ut 2024 och utspelade sig vid läggdags. Denna gång är det morgon och dags att vakna. Solens första strålar väcker dammråttorna under sängen och gungorna i lekparken och kaffet väcker poliserna på morgonpasset. Snart är också Juno redo för en ny dag. Boken har enkel text med fin rytm och en del upprepning när olika saker från barnets vardag vaknar och får liv. Illustrationerna är tilltalande och mjuka och går i en pastellig färgskala. Det här är alltså motsatsen till en godnattsaga, d.v.s. en god morgon-saga för läsare som gör sig redo för en ny dag. Kanske den här poetiska, snälla och varma boken kan skapa helt nya läsrutiner eftersom den funkar perfekt att läsa t.ex. när man väntar på att gröten ska bli klar eller när man sitter på pottan?
Påhittiga djur i bilderböckerna
Kom vinden (Förlaget 2025) med text av svenska Mimi Åkesson och bilder av Linda Bondestam marknadsförs också för 0‒3-åringar, men den passar betydligt äldre läsare lika väl. Det är en rolig och vild historia där bilderna är det som gör hela berättelsen! Texten består av färre än 30 ord varav nästan hälften är ordet vinden, som upprepas på varje uppslag i fraser och utrop som ”Åh, vinden”, ”Hurra vinden” eller ”Försiktigt vinden”. Berättelsen börjar direkt när man slår upp boken på det som kallas försättsbladet. Här är det kalas med sex barn och en hund runt ett bord med en mumsig gräddtårta. Ett av barnen spelar trumpet och födelsedagsbarnet blåser ut ljusen på sin tårta. Kanske är det för att hon blåser så hårt som allt börjar; en av ballongerna på kalaset lösgör sig från ett ballongknippe och rymmer ut genom fönstret. Hunden sätter av efter den röda ballongen som tar ut läsaren på ett hisnande äventyr i olika miljöer och också olika årstider. Vi får följa ballongens färd från den blåsiga sommarstranden, genom en höststorm, över snöbeklädda bergstoppar och hem igen till familjen med födelsedagsbarnet. Där har det nu blivit kväll och hunden som har jagat ballongen genom den otroliga luftfärden och undan alla lurande faror – somnar sött på filten i barnens rum. Och gissa om inte ballongen lyckas sväva i väg ut i natten på nya äventyr! Det här är alltså hundens och ballongens berättelse och Linda Bondestams porträtt av den målmedvetna men också ganska tilltufsade hunden är alldeles förtjusande. Man behöver inte vara en hundälskare för att känna med den uttrycksfulla karaktären när den gör sitt allt för att hämta hem ballongen och uppslagen i den här boken är fyllda med fart, fläng, humor – och blåst i alla former!
Det som ger boken ett extra känslolager är att flickan som har födelsedag i början av boken är Aisha som vi känner igen från en annan bok som Bondestam illustrerat, nämligen Ni är inte min mamma (Förlaget 2021) med text av Frank Furu. Den handlar om just Aisha när hon har kommit som ensamt flyktingbarn till Finland och bor på en mottagningscentral och kämpar med olika former av längtan. I Kom vinden! har hon fått ett hem och en familj och en underbar hund, och boken kan ses som en kärlekshandling där hunden gör sitt allt för att Aisha ska få tillbaka det som gör henne glad. Det gör förstås inget om man inte känner Aisha från förr, för i den här berättelsen är det antingen den busiga ballongen eller den behjärtansvärda hunden som är huvudperson. Om man läser den korta texten som ballongens repliker blir det en berättelse där ballongen uppviglar vinden att blåsa mer och om man tänker att det är hunden som tänker eller drömmer så kan man läsa det som att hunden heter Vinden – eller att alltsammans är hundens storslagna dag- eller nattdröm.
Och påhittiga djur kan man nog säga var ett av den finlandssvenska bilderbokens teman år 2025. Ulla Donners Stoppa tjuven! (Schildts & Söderströms 2025) handlar om en liten tjuvaktig hund som knycker andra hundars grejer, bland annat en enhjuling som han lyckas fly med hjälp av. Det är en ganska sparsmakad berättelse både vad text och bild beträffar. Texten är för det mesta tvåradig med slutrim, och på sidorna finns mycket vit bakgrund som den lilla tjuven och småningom allt flera hundar i olika former och storlekar avtecknar sig mot. Ulla Donner är ju en omtyckt och prisbelönt serieskapare, men det här är hennes första bilderbok och det är en både snygg och kul helhet. Den ganska dråpliga historien berättas med ett närmast nonchalant tonfall som pockar på högläsning. Hundarnas miner och kroppsspråk och känslan av att det inte kan sluta väl för den fräcka tjuven gör det till en bok som man gärna vill dela med andra och återkomma till.
I Stivens fat är utan mat (Förlaget 2025) av Ted Forsström och Åsa Lucander får vi träffa katten Stiven som är hungrig som en varg men också så listig att han lyckas få sin matskål fylld tre gånger bara genom att vifta med den. Eller egentligen är Stiven listigare än så, för han är bra på att stirra på en med hungrig blick och tigga och skrika och vråla om mat, detta dessutom på rim, och han lyckas överrumpla mamman i huset totalt genom att visa upp sin kattrumpa i webbkameran på Teamsmötet och biter pappan som sover dagssömn med bebin i stortån så pappan knappt kan gå – men Stiven tar inte ett nej när det handlar om mat!
Lika hungrig som Stiven är huvudpersonen i Linn Henrichsons snygga bok Fuskmåsen Fy (Förlaget 2025). Fuskmåsen är förstås en fiskmås och Fy heter den för att alla mänskor ropar ”fy!” varje gång den försöker stjäla lite mat åt sig. Just den här fuskmåsen har ändå lite otur på sin resa från sommartorgen i Norden till sydligare breddgrader. Precis då Fy spanat in en läckerhet att knycka blir den utspelad av en bovfink eller en rånarduva (sic!) som är ännu klåfingrigare och framför allt kvickare än Fy. Berättelsen går på rim och innehåller ordlekar och lokalfärg från Fys resa genom Europa. Linn Henrichson är grafisk designer och det märks verkligen på de här snygga och snitsiga uppslagen där vi får se både Fy och andra fåglar i olika vinklar och perspektiv liksom städer och landskap som brer ut sig under Fys vingar. Texten är lekfull och kreativ och det är svårt att förstå att den här berättelsen om den fräcka, men också lite ömkliga Fy är Henrichsons debut!
Frågor och funderingar
Stoppa tjuven!, Stivens fat är utan mat samt Fuskmåsen Fy är alla nominerade till Runeberg Junior-priset 2026 och det är också Maija Hurmes Var kommer alla dagar ifrån? (Schildts & Söderströms 2025), som också kandiderade för Finlandiapriset hösten 2025. Det är en poetisk, filosofisk och vacker bok i den icke-narrativa eller episodmässiga stilen som vi känner igen från Maija Hurmes tidigare böcker. Här finns ändå en ramberättelse där två barn är på väg ut till en ö i skärgården tillsammans med sin mormor. ”Är vi framme snart?” är den bekanta frågan som boken börjar med ombord på förbindelsebåten och sen fortsätter berättelsen med frågor om stort och smått mot en fond av känsliga illustrationer på vår storslagna natur. I den här boken ryms nästan alla tänkbara frågor – också allt som läsaren själv funderar på för den sista frågan i boken är ”Vad har du för frågor?”. Boken kom samtidigt ut på svenska och finska men med olika pärmbilder för att illustrera tidens gång – för det är ju också något att undra över.
I Gamlingarna (Schildts & Söderströms 2025) av författaren Malin Klingenberg och konstnären Maria Sann är frågan kanske mest vem som egentligen är gammal och om oberäkneliga tonåringar som svär och spottar på marken är någonting att vara rädd för. Gamlingarna är en fristående uppföljare till Främlingarna (Schildts & Söderströms 2021) och Rymlingarna (Schildts & Söderströms 2024) och den är precis lika rolig, klurig och humoristisk som i synnerhet Främlingarna. De lekfulla perspektiven, karaktärernas kroppsspråk och obetalbara mimik och den snygga färgskala när dagen går mot kväll gör boken till en riktigt lyckad helhet.
Känslor, allvar och litterära referenser
Ett par bilderböcker för en lite äldre publik är Tanja Aumanens Jag blåser tills det svalnar (Libraria 2025) och Filippa Hellas Elefanten Algots lidanden (Litorale 2025). Jag blåser tills det svalnar handlar om en kråka som håller på och gör sig klar för ett avsked. Den rekommenderas att läsas tillsammans och man kan tolka den lite olika beroende på var man själv befinner sig just då. Texten ”Vila i frid farbror Olle” på det sista uppslaget visar att avskedet kanske handlar om döden, men lika gärna kan man tolka berättelsen som att den handlar om ett barn som gör sig redo för att flytta hemifrån.
Elefanten Algots lidanden är inspirerad av Goethes brevroman Den unge Werthers lidanden från år 1774. Temat i boken, som är ett slags hybrid mellan seriebok, bilderbok och grafisk roman, är hjärtesorger. Elefanten Algot gråter en hel del och Hella målar upp ett mycket ömsint porträtt av den kärlekskranka elefanten. Som läsare blir man nyfiken på klassikern som den går i dialog med, och vad är väl bättre än en bok som väcker intresse och läsinspiration!
En annan bok som är inspirerad av vår litteraturhistoria är Trädet under jorden (Förlaget 2025) med text av Kristina Sigunsdotter och bilder av Jenny Lucander. Det är en blandning av saga och verklighet och paketerad som en grafisk äventyrs- eller fantasyroman. Boken är inspirerad av Karin Boyes liv och av hennes böcker, och huvudpersonen är barnet Karin som år 1908 bor i en lägenhet bredvid Vasaparken i Stockholm tillsammans med sin familj och deras tjänstefolk. Men den borgerliga idyllen hotas av att mamman smusslar med flaskor och säger att hon tänker ge sig av. En kväll när Karin leker i parken kryper hon in i en ihålig trädstam ‒ och plötsligt har hon tagit sig till en helt annan värld. Denna plats påminner lite om Nangijala i Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta (Rabén & Sjögren 1973) eller Landet i fjärran i Mio min Mio (Rabén & Sjögren 1954) men den har element med en koppling till Karin Boye, vilket gör att det blandas in en del fakta i sagan. Det blir en fin mix med den poetiska texten och de otroligt fina och detaljerade illustrationerna, som både förklarar texten och öppnar upp berättelsen mot nya tolkningar och idéer. Det här är en bok att läsa högt, tillsammans med någon och gärna långsamt, så att man hinner smaka ordentligt på texten och uppfatta detaljerna i bildvärlden. Trädet under jorden är också nominerad till Runeberg Juniorpriset 2026 och är, liksom Kristina Sigunsdotters och Clara Dackenbergs Landet som icke är (Förlaget 2020) som var inspirerad av Edith Södergran, en bok som eventuellt mest tilltalar litterärt lagda läsare.
Äventyr med mer och mindre magi
År 2025 kom det ut flera kapitelböcker med fantasy- eller spänningsinslag för mellanåldern.
Karin Erlandssons De försvunna är illustrerad av svenska Mattias Andersson, och den är första delen i den lättlästa fantasytrilogin Havets väktare som ges ut av det svenska förlaget Hegas. Den andra delen, Under ytan, kom också ut 2025 och den avslutande delen Giftigt vatten kommer ut i början på 2026. Serien handlar om Xen, som kommer till ön Norvika tillsammans med sin mamma och sin hund Hamlet. Norvika ligger långt ute i havet och här ska Xens mamma arbeta på en fiskfabrik. Men Xen känner genast att det är något skumt med Norvika. Det är inte det bara det att öborna fiskar en konstig fisk som kallas glasfisk och att man inte får lämna ön under fiskesäsongen, utan snart visar det sig också att mänskor försvinner i havet och att Xen har sidor som hen inte vetat om. Det här är upptakten till en magisk och fartfylld berättelse om människans förhållande till naturen.
Eva Frantz spänningsroman Sköldpaddsön (Schildts & Söderströms 2025) utspelar sig också på en ö, men i en annan tid, nämligen sent 1800-tal. Och också denna ö bär på otäcka hemligheter, som 12-åriga Edla börjar nysta i när hon kommer hit alldeles ensam för att arbeta som lillpiga på öns pensionat. Edla har en hel del sorger och förluster i bagaget, men hon blir inte väl emottagen av invånarna på ön, och dessutom väcker hon uppmärksamhet för att hon har alopecia och därför är skallig. Edlas frågor är många: Varför finns det inga andra barn på ön? Vem är det som bor i Kaptenens hus högst uppe på kullen? Och varför beter sig folk så underligt? I den här berättelsen blir en del trådar hängande i luften, men i övrigt är Sköldpaddsön en lika fängslande mysrysare som Frantz tidigare historiska spänningsböcker.
Också syskonen Disa och Bror i Malin Klingenbergs Min bror Bror (Schildts & Söderströms 2025) med illustrationer av Eeva Nikunen är tvungna att klara sig på egen hand eftersom deras föräldrar super och slåss. Disa och Bror måste stjäla mat och pengar för att klara av vardagen, men allt vänds upp och ner när Disa råkar stjäla en dyrbar sak av fel person. För att sona sitt brott måste de ge sig ut på en resa de sent kommer att glömma. Det här är del 2 i fantasytrilogin Berättelser från Gibat och den utspelar sig innan den första delen Slättens systrar (Schildts & Söderströms 2024). Här får man svar på en del av de frågor som Slättens systrar lämnade och Malin Klingenberg knyter ihop storyn på ett elegant sätt. Förväntningarna inför den tredje delen Vågornas barn är skyhöga!
Några av de finlandssvenska äventyrsböckerna som kom ut 2025 kan inte klassas som renodlad fantasy fast de innehåller en del övernaturliga element.
Wilma Möller, som gjort sig känd som Svenskfinlands hästboksdrottning, är aktuell med en bok där det visserligen finns en hel massa djur men som helt klart inte är en hästbok. I Lejon på vift (Schildts & Söderströms 2025) får vi träffa bröderna Nilo och Aron som undrar vad som hänt med lejonungarna i djurparken. Ungarna var nyfödda för bara ett par månader sen men nu är de försvunna! Killarnas storasyster Iris påstår att det föds alldeles för många ungar i fångenskap i djurparkerna och att de därför dödas av djurparkerna själva, men kan det verkligen stämma? Och vem är den konstiga katt-kvinnan i skogen? Lejon på vift är ett lagom spännande äventyr för unga djurälskare som läser själva eller som vill bli lästa för.
Till ungefär samma målgrupp riktar sig Sanna Sofia Vuoris Kaplamak – en cirkussommar (Förlaget 2025) med illustrationer av Jonna Jylhä. Boken, som kom på finska redan år 2024 och har översatts av författaren själv, handlar om 11-åriga Elle som ska tillbringa sommaren hos sin mormor i den lilla staden Kaplamak. Mormor jobbar på cirkus och är absolut ingen tråkig gammal tant – men det visar sig att också Elle har förmågor som är ganska magiska!
Magi innehåller också Alldeles lysande (Libraria 2025) som Henrika Andersson har skapat tillsammans med illustratören Jenny Wiik, Språkönätverket och de elever som går i svensk skola på någon av de s.k. språköarna i Finland. Språköar är orter på olika håll i Finland som är mer eller mindre helt finskspråkiga men där det av oftast historiska skäl finns en svensk skola. Alldeles lysande består av ett kapitel från varje språkö och en ramberättelse om utomjordingarna Apax och Buba som har tvingats lämna sin planet för att rädda sina tolv ungar. De har 24 timmar på sig att fånga in lysande historier – och de fattar genast att om man ska ha en chans att hitta historier så är det en språkö man ska åka till! Helt fel har de inte för det här blir en samling berättelser med lokalfärg och humor som är rolig att läsa både för dem som varit med om projektet och för dem som besökt någon av orterna.
Mera allvarliga ämnen hittar vi i Tiina Vesterlunds och Tanja Aumanens Min pappa är världens bästa pappa (Libraria 2025) och Matilda Gyllenbergs och Maria Sanns Tusen timmar tystnad (Förlaget 2025) som båda handlar om föräldrar med psykiska utmaningar. Pappan i Min pappa är världens bästa pappa är kul, närvarande och full av upptåg – men han kan inte alltid ta hand om sitt barn och det är inte så lätt att förstå vad det är för röster han hör eller varför han blir så konstig ibland. I Tusen timmar tystnad får vi träffa Nike som vi lärde känna i Hundra dagar hemma (Förlaget 2022). I den nya boken klarar Nike, som förut var hemmasittare, av att gå till skolan, men hemma är det jobbigt för mamma har drabbats av utmattning och depression. Det är en ärlig och ganska realistisk skildring av hur tungt det kan vara när ens viktigaste mänska inte orkar, men samtidigt är det ingen hopplös historia utan Nike får känna att hennes liv kan fortsätta ändå och hon får också vara arg och utled på situationen. Och Nike är inte den enda som går omkring och oroar sig ska det visa sig, utan flera andra både vuxna och barn har sina bekymmer som de bär på. Med böckerna om Nike visar Gyllenberg att det går att skriva om svåra saker för barn i mellanåldern utan att det blir nattsvart eller alldeles hopplöst. Maria Sanns coola svartvita illustrationer skapar stämning och ibland en hälsosam distans och humoristisk effekt som lättar upp textens mörker.
Lättläst och poetiskt för ungdomar
De senaste åren har det inte getts ut många finlandssvenska ungdomsböcker, och inte heller år 2025 var ungdomsboksutgivningen omfattande, men två böcker som riktar sig till ungdomar, och som båda är lättlästa, kom ändå ut.
Hanna Lundströms och Herta Donners Något lite större (Schildts & Söderströms 2025) är en diktbok som marknadsförs för mellanåldern. Lundströms enkla och lättflytande poesi är bekant från Rassel Prassel-böckerna, men dikterna i denna bok riktar sig till läsare som går omkring och funderar på vem de är och vem de vill vara, på allt det svåra med kärlek och vänskap och att slitas mellan viljan att få vara i fred och få höra till – eller hemligheter, rädslor, drömmar och känslor. Dikterna kan snarare beskrivas som lättlästa dikter eller vardagspoesi för 12-åringar och uppåt än för mellanåldern, och det fungerar förmodligen bäst att inte läsa hela boken i ett svep utan att läsa dikterna långsamt var för sig flera gånger och känna in stämningen och se vad orden väcker. Herta Donners bilder är stilmässigt spretiga och för det mesta insprängda på egna uppslag mellan dikterna. Därför snarare avbryter illustrationerna läsningen än gör diktsamlingen till en poetisk helhet.
En fjäril under hjärtat (Schildts & Söderströns) av Annika Rautomaa vann LL-centers manustävling Skriv för mig 2024, och det är en bok med tunga ämnen, en allvarlig ton och mycket luft på sidorna. Liksom en bra lättläst bok ska så är romanen skriven på ett klart språk, men till sitt innehåll är den mångbottnad. Huvudpersonen Isas känsloliv är inte förenklat på något sätt, utan precis så omtumlande som det är för en högstadieelev som tampas med frågor kring identitet och utanförskap. Isas tillvaro skakas dessutom av att hennes pappa har träffat en ny kvinna och lämnar familjen. Denna ärliga berättelse är lättillgänglig genom sitt raka språk och de korta raderna gör att det påminner om en diktsamling eller prosalyrik – och en lyckad sådan.
Att barn- och ungdomsboksutgivningen i Svenskfinland är mångsidig och omfattande råder det ingen tvekan om. Om det ännu finns något man kan önska sig vore det en samtida episk ungdomsroman – kanske en grafisk eller serieroman – som beskrev hur det är att växa upp just här just nu.
Sara Nordlund-Laurent, FM och informatiker