arvostelut, Ibbyn lehti, lastenkirjallisuus, nuortenkirjat, på svenska

30.1.2024

Under år 2023 gavs en mängd storslagna finlandssvenska barn- och ungdomsböcker ut. Det är särskilt bilderböckerna med sina läckra bildvärldar och finurliga texter som i år till stor del är rimmade som stannar kvar i minnet, men också mellanåldersböckerna med teman som människan i samspel med naturen och varandra, identitet, växtvärk och sorg är verk att återvända till. En klar förändring till tidigare år är att mängden böcker för barn och ungdomar på de finlandssvenska förlagen är mindre än förut. Det är kanske ett tecken på en liknande trend som den som lyftes fram under Svenska barnboksinstitutets bokprovning år 2023 där det konstaterades att i synnerhet den svenska ungdomsboken är hotad eftersom svenska ungdomar hellre läser på engelska. Ändå är färre riktigt fina böcker kanske att föredra framför fler men mindre lyckade, och förhoppningsvis ökar utgivningen igen i takt med att rapporterna om minskad läslust bli fler. I den här översikten behandlas största delen av de böcker som kom ut under år 2023.

År 2023 var ett år när de allra yngsta läsarna tyvärr blev utan nya finlandssvenska böcker att smaka och tugga på eftersom inte en enda pekbok gavs ut. För dem som är redo att tjusas av bilderböcker med lite mera text finns det däremot en hel del att bita i. 

Vad bestämmer jag? (Förlaget / Gyldendal 2023) är ett samarbete mellan den danska författaren Jesper Wung-Sung och den finlandssvenska illustratören Jenny Lucander. Berättelsen börjar vid ett skummande hav med en ändlös horisont och en ljusblå himmel där tankarna får flyga fritt. Här sitter ett litet barn tillsammans med sin pappa och tänker på sig själv och på sin omvärld. Frågan om vad barnet ska bli när hen blir stor besvarar pappan med konstaterandet att barnet bestämmer det själv, vilket triggar igång en tankekedja om vad vi egentligen kan rå på och vilka beslut som är våra att fatta. Har vi till exempel rätt att styra naturen och kan vi få avgöra hur det ska se ut i vår närmiljö? Det är frågor som barnet och pappan dryftar medan de promenerar genom den lilla staden målad i mjuka pastellnyanser och där mänskor − och hundar − leker och lever. Så hemskt mycket verkar pappan inte tro att barnet kommer kunna bestämma, och barnet fattar så småningom att inte heller pappan har särskilt stor bestämmanderätt. Det är ändå ingen dyster berättelse, utan tvärtom ett porträtt av det viktigaste vi har: stunder av gemenskap, frågor som vi kan fundera på tillsammans, vardagslycka i form av glass i våra egna favoritsmaker och runt allt detta havet som är så hisnande ”att man blir alldeles lycklig”. Lucanders inbjudande bildvärld skapar en plats för läsaren att förankra de små och stora frågorna som ställs i texten och att samtalet sker under en promenad med skiftande perspektiv, distans och närhet mellan huvudpersonerna och deras omgivning samt de andra karaktärerna på uppslagen öppnar upp berättelsen mot ett här och nu som är bekant och tryggt, men där allt möjligt kan hända. 

Också i Freja och huggormen (Förlaget 2023) med text av Fredrik Sonck lyfts en aktuell och svårtacklad fråga, nämligen om mänskans rätt att härska över djuren, och också här är det havet som agerar fond för berättelsen. Freja och huggormen är dessutom också illustrerad av Jenny Lucander, men här är färgvärlden alldeles annorlunda än i Vad bestämmer jag?, och miljön är inte småstaden utan sommarparadiset ute i skärgården. Berättelsen präglas av solens eviga glitter i det skiftande havet, av dagar utan måsten och av lek och frihet. Men idyllen hotas av ormen i paradiset (!) och när familjen, som är bekant från Freja och kråkungen (Förlaget 2020) av samma upphovsmän, ser huggormen slingra sig in mellan stenarna vid strandkanten är det bara Freja som tycks uppskatta den. Hon ger den genast namnet Ormis och anar inget oråd fast det står klart att Ormis ska bort eftersom den utgör en fara för Frejas lillebror, som syskonskaran utökats med. Snart börjar dock den stundvis ganska uppsluppna och underhållande ormjakten som leds av en beslutsam, men också lite klumpig pappa och följs av den lättroade familjen. Ändå är Freja inte beredd på att pappa verkligen ska ha ihjäl ormen och när hon ser det ske från verandan i kvällssolen som färgar landskapet rött blir hon alldeles utom sig. Tänk att hennes egen pappa är en mördare! Boken väcker frågan om hur mänskan ska leva i naturen, om djurens väsen och i synnerhet deras rätt, om vad som är moraliskt rätt oberoende av om det är lagligt eller inte, samt om hur man ska förhålla sig till en älskad person som begår en oacceptabel och oförlåtlig handling. Lucanders skildring av det ömsom obarmhärtigt starka, ömsom varmt rosa ljuset och livet och naturen i skärgården är oemotståndlig.

Om ett annat djur, nämligen hunden Stella, handlar Ted Forsströms och Åsa Lucanders bilderbok Snälla Stella, sluta skälla (Förlaget 2023) som nominerades till Finlandia Junior 2023. Här får vi följa med nattningsstunden hos en familj med ett barn och en hund, som har minst sagt svårt att komma till ro. Stella har öronen på skaft och gång på gång hör hon konstiga ljud och börjar skälla så att pappan inte kan läsa godnattsagan. Men vad är det egentligen som Stella hör och vad är det som hon inbillar sig? Är det verkligen någon som försöker bryta sig in i huset eller har grannskapets hundar faktiskt ställt till med en hejdundrande fest i vardagsrummet? I berättelsen om den ganska neurotiska Stella flätas vardagen och fantasin samman och skapar en ömsint och varm bild av vardagen i en familj där det finns både barn och hund. Snälla Stella, sluta skälla är komikern, författaren och medieprofilen Forsströms debut som barnboksförfattare och animatören Åsa Lucanders debut som illustratör. Resultatet är en glad och uppsluppen berättelse om en ganska knasig hund som är att lätt att både känna igen sig i och tycka om.

Äventyr och upptäcktsfärder på rim

Med I mitt lilla huvud (Schildts & Söderströms 2023) debuterar den prisbelönta poeten Martina Moliis-Mellberg som barnboksförfattare, och boken med läckra illustrationer av Sanna Mander handlar om Elliott som älskar att leka med ord och blir full av iver av att rimma och dikta. I denna poetiska pärla där vi får följa Elliot på vägen hem från skolan, vimlar det av rim för den som har ”hjärnan i trim”. Läsaren bjuds med på en färgsprakande och fantasifull färd full av underbara upptäckter och tungvrickare som ”En yr vampyr som inte bryr sig om sitt garnityr beställer dyr konfektyr” med tillägget att garnityr är ”ett mormor-ord, det betyder tänder”. Manders detaljerade och uttrycksfulla illustrationer gör varje uppslag till ett eget konstverk att stanna upp vid.

Ett annat äventyr på rim är svenska Nils Anderssons och finländska Sanna Manders dråpliga och roliga diktbilderbok Jag tappade min tand (Schildts & Söderströms / Rabén & Sjögren 2023).  Alla vet vilken begivenhet det är när en tand som man gått omkring och vickat och vickat på äntligen lossnar och stoltheten man kan känna när man får visa upp den ofta ännu blodiga, men ganska magiska, tingesten man haft i sin mun. Lusten att dela med sig av det skedda är stark och diktjaget deklamerar: ”Jag tappade tanden! Ja titta, här e den! / Nu vill jag ju bara att nån ska få se den / Helst någon med storögd beundrande blick / Det är man väl värd efter all detta vick!”. Men här dras saken ännu mera till sin spets eftersom den tappade tanden tappas på riktigt. I sin desperation tilltalar jaget den borttappade tanden: ”Min tand, o min tand! Du, min fina och kära! / Dig ville jag spara och alltid ha nära” och det blir upptakten till en jakt som leder till oväntade fynd. 

Borttappade saker spelar också en viss roll i den förtjusande och bångstyriga diktbilderboken Konkarongen (Förlaget 2023) med text av Laura Ruohonen och bilder av Linda Bondestam och i fri och synnerligen förtjänstfull översättning av Annika Sandelin. Här får vi följa en brokig skara figurer på turistresa till en ö där vad som helst tycks kunna hända när den ljusröda bussen gasar in genom bokens första hål, den spöklika porten som leder in mot ”djupa djungelns snår”. Guiden varnar sin grupp: ”Ni förstår / här ligger farorna på lur; / träsk och stup och vilda djur. / Allt ordnar ändå alltid sig / ifall ni bara följer mig / den bästa utav vallningshundar! Jag hittar vägen fast jag blundar.” Men valpen Li ilar ivrigt iväg mot nya utmaningar som skymtar fram i nästa hål. Hela konkarongen åker linbana över vulkaner, skaffar sig både tatuering och solfritering, sticker sig på kaktustaggar, hamnar på havets botten och gör till och med en avstickare i underjorden! Men det finns alltid en väg ut genom de genialiskt uttänkta hålen som Bondestam förvandlar till allt från odjursgap med vassa tänder via en kiosk där man köpa vild permanent för 2 euro och vilt temperament för 20 euro till en tratt som är en ingång till ett ”himmelrike / för allt som försvunnit / allting som ingen har återfunnit”. Konkarongen marknadsförs som en hommage till Tove Janssons klassiker Hur gick det sen? (Schildt 1952) och visst är likheterna flera: förutom det uppenbara greppet med att låta de urklippta hålen dirigera hela det hisnande äventyret är båda böckerna skrivna på rim och har gemensamma teman som att överleva alla faror som lurar, att överraskas, växa och hitta tröst. Konkarongen är ändå ett äventyr som står på egna ben och en bok att återkomma till, skratta högt åt, hitta nya finurligheter och samband i, att njuta och hisnas av − och till största delen beror detta på Bondestams bilderboksmagi. 

Magi skapas också när Hanna Lundströms finstämda, ofta rytmiska och upprepande, ibland böljande och associerande dikter möter Maija Hurmes skira konstverk i blandteknik i poesibilderboken Ljusligheter (Schildts & Söderströms 2023). Dikterna rör sig från konkreta situationer och känslor, ofta teman som hänger ihop med årstidernas växling och den föränderliga naturen, ända ut i rymden där kometen flyger i triumf på himlavalvet. Boken bär undertiteln Poesi som skiner, och det är precis vad både dikterna och illustrationerna gör; de blänker till, skimrar och sprider ljus. Men för att vi ska se ljuset behöver vi också bli varse mörkret, och här finns de mera skrämmande temana som mardrömmar, vilddjur och vampyrliv samlade på bokens mittersta uppslag som är utvikbart och därför också går att vika in och gömma bakom dikten Ficklampans sken. Lundström och Hurme har med sina tidigare Rassel prassel-böcker skapat oförglömliga diktböcker som passar lika bra för poesisugna babyer som för folk i alla åldrar som förundras av sin omvärld, och med Ljusligheter tar de ut svängarna i ett större format. Resultatet skiner!

Mysterier och äventyr

I småstadsmysteriet Knyckarna (Schildts & Söderströms 2023) av Malin Klingenberg och Ida Wikström blandas bilderboksformatet med inslag av tecknad serie, och realistiska detaljer med skeva perspektiv och en ofta klatschig färgskala. Tematiskt påminner berättelsen om Klingenbergs tidigare serie Patrik och pensionärsmakten i och med att ett mysterium ska lösas och hjältarna är ett barn och en gamling. Den senare heter Helga och hon är jagberättarens morfars lillasyster. Om henne får vi veta att hon är vildare än man skulle kunna tro, att hon gillar tejp och artighet och att hon har gatans största äppelträd − men nu har hon råkat ut för äppelknyckare! I Knyckarna finns också en förkärlek för finurliga uppfinningar och en lust att nå förståelse och förlåtelse i stället för straff och hämnd. Boken är indelad i kapitel och fungerar både för dem som nyligen börjat läsa själva och för högläsning och det finns många detaljer att skratta åt och inspireras av, som till exempel en ritning över en koja perfekt för spionage med sina kikarhål, periskop och ärtskjutarlucka eller den snygga inredningen i Helgas kök. Mysteriet i Knyckarna är lagom spännande, men upplösningen är underhållande och dråpligt illustrerad, och boken är en hyllning till åldrande, småstadsliv och till att göra det mesta av det vi har.

En mera allvarlig, men ytterst spännande, historia är Rafsa Vildpäls (Förlaget 2023) med text och illustrationer av Lena Frölander-Ulf. Boken är den första delen i trilogin Kampen om stenåkern och här får vi följa livet i murmeldjurskolonin på den karga stenåkern där villkoren dikteras av de hierarkiska och våldsamma huggormarna. Rafsa är en modig, äventyrslysten, hetlevrad och också lite tanklös murmeldjursflicka som har svårt att anpassa sig till givna roller och regler. När huggormarna plötsligt meddelar att de bestämt att skatten som murmeldjuren betalar för att få leva i fred på stenåkern ska fördubblas och området som murmeldjuren får röra sig på begränsas blir Rafsa rasande och har svårt att tygla sin ilska. I samma veva blir hon så arg på sin bästa vän Kotten att hon slår till honom över nosen och rusar ut i skogen alldeles ensam. Hur ska det gå för det lilla uppnosiga djuret? Rafsa Vildpäls är en stark berättelse om vänskap, lojalitet och mod att stå upp för sig själv och för andra, men också om hur vi kan leva tillsammans med varandra och med naturen. Bilderna i skrapteknik är snygga, mörka och ibland skrämmande.

Också Träden tar över och Träden står tätt i Karin Erlandssons dystopiska serie Marheim utgiven på det svenska förlaget Hegas handlar om naturen, men här har naturen blivit hotfull och oberäknelig. Maica vaknar av ett brak mitt i natten och det visar sig att träden som omger familjens hus plötsligt har börjat växa med en förödande kraft. Träden tar sig in genom fönstren och kvistar slingrar sig runt Maicas ben. Hennes enda utväg är att fly! Maica lyckas hitta skydd inne i Tusenberget som är Marheims högsta berg, men hon är alldeles ensam eftersom alla vuxna måste åka iväg för att hugga ner träden som hotar ta över. För att kunna hålla kontakt med sin omvärld börjar hon ladda upp filmklipp om det hon upplever. Snart förstår hon ändå att det är någon som kallar sig Härskaren som ligger bakom trädens framfart och när vattnet i Maicas vattendunk tar slut är hon tvungen att lämna sitt gömställe. Marheim är en lättläst, välskriven och aktuell serie om klimatförändringar och maktlystenhet.

Hästar och gastar (Schildts & Söderströms 2023) är tredje delen i Peppe Öhmans serie om Maja och hennes favorithäst Frank. Maja, som har börjat sexan, har hittat en ny passion vid sidan om ridningen: skräckböcker med de mest fasansfulla skildringarna av vampyrer och vålnader. Det handlar inte om några mysrysare som Maja lånar på biblioteket, utan böckerna är så otäcka att de håller Maja vaken om nätterna och gör henne skräckslagen inför tanken att sova annanstans än hemma med sina mammor på rimligt avstånd. Majas första tanke är därför att absolut inte åka på ridlägret som mammorna anmält henne till på höstlovet, men så visar det sig att älsklingshästen Frank ska säljas och Majas enda chans att rädda honom är att rymma tillsammans från lägret. Hästar och gastar är en hästbok kryddad med kusliga element och den handlar mera om att övervinna sina rädslor och om desperationen som hotet att förlora en älskad häst väcker än vardagen i stallet. Berättelsen är lättläst och går att läsa som fristående, men karaktärerna blir tunna och ytliga om man inte lärt känna dem i de tidigare böckerna.

Dag- och nattböcker

En genre som fortsätter vara stark inom den finlandssvenska barnboksutgivningen är dagboken. Under årens lopp har läsarna i mellanåldern fått följa med Yokos liv och vardag i serien Yokos nattbok med text av Annika Sandelin och illustrationer av Linda Bondestam. Nu finns de tre första böckerna samlade i volymen Att vara Yoko (Förlaget 2023) och fjärde boken där Yoko dokumenterar sitt liv, Hemligt och himla normalt (Förlaget 2023) kom ut hösten 2023. Yoko, som nu fyllt 12 år, fortsätter skriva om allt som hon går omkring och tänker på. I den här boken händer också mycket som är allvarligt: Yoko bryter ett löfte till sin bästis Anna och det verkar som om Anna är oförmögen att förlåta henne, och Daniel har tydligen blivit kär i en annan. Till på köpet beskylls Yoko för att vara ”jäkla normal” fast hon känner sig underlig, udda och dessutom ganska utsatt. Yokos nattbok är en varm, välskriven, rolig och allvarlig serie som rymmer allt som finns i Yokos vardag och värld: en stor och bullrig familj, vänner som är viktigare än något annat, funderingar kring hur jaget växer och utvecklas (inte minst om kroppsliga förändringar) och om att leva här och nu i en värld som bjuder på överraskningar som ingen är beredd på. 

En annan som råkar ut för en överraskning och dessutom av det värsta slaget är Julia i Mitt idiotiska liv (Schildts & Söderströms 2023) med text av Petra Lillsund Botéus och bilder av Herta Donner. Julias högsta dröm är att allt ska vara som vanligt: att hennes föräldrar ska gå tillbaka till sina jobb och sluta bara bry sig om hennes lillasyster Jossan, att Jossan ska orka hitta på roliga pranks och allra mest att läkarna ska hitta en ny medicin som gör Jossan frisk från den grymma cancern som drabbat henne och hela familjen. Om allt det här och om sin mormor Gamlingen, sin kompis Tea som hon ibland blir så trött på, om de coola tjejerna i klassen och om vilken styrka och tröst hon hittar i Lalehs musik och låttexter skriver hon i sin dagbok. Det är sorgligt, stundvis hopplöst, men ärligt och berörande!

Romaner om somrar då allt förändras

I Monica Borg-Sunabackas andra barnroman Agneta 1944 (Scriptum 2023) med illustrationer av Terese Bast är det krig i Finland och 11-åriga Agneta blir tvungen att åka till släktingar i Kronoby över sommaren. Agnetas pappa har blivit allvarligt skadad i kriget och vårdas på sjukhus i Helsingfors och hennes mamma åker iväg för att ta hand om pappan. För stadsflickan Agneta är livet på landet inte lockande, men hon lär sig sköta djuren och arbeta på gården med hjälp av sin kusin Maji. Maji är jämnårig med Agneta, men hon har mera skinn på näsan än Agneta som också bär på sin oro och saknad. Det är också Maji som avslöjar sådant som de vuxna hellre tiger om, som att Krokas Sanfrid i granngården inte bara miste ”armar och ben utan också förståndet” i kriget 1918. Agneta 1944 handlar till stor del om hur ett stadsbarn lär sig om livet på landet, medan kriget känns avlägset, men när Majis storebror anmäls som saknad vid fronten kryper krigets fasor närmare. Berättelsen tar plats i en tid med stora prövningar och är starkt förankrad i den österbottniska landsbygden.

Också i Mysteriet på Prästön (Schildts & Söderströms 2023) av Wilma Möller spelar historien en viktig roll trots att huvudberättelsen är förlagd till nutiden då högstadiekillarna Arvid och Zacke ska tillbringa en härlig sommarlovsvecka på ett ridläger ute på en ö i skärgården. Förväntningarna på rid- och kanske också kärleksäventyr ligger i luften när killarna anländer till Prästön. Ganska snabbt börjar det ändå hända kusligheter i tornrummet på prästgården där killarna är inhysta och de märker att det är något som inte stämmer med hushållerskan Irma. Arvid och Zacke får reda på att en ung kvinna tvingades fly från ön med sin häst rakt ut i det stormande havet jagad av vinande kulor en natt år 1914, men när de gräver i de skumma händelserna som nu försiggår på Prästön och avslöjar hemligheter om en kriminell liga tvingas också de på flykt under mardrömslika förhållanden. Mysteriet på Prästön är en välskriven och driven berättelse som för ovanlighetens skull handlar om två hästkillar, och dessutom kryddar den klassiska hästboken med spänning, skräck, historia och samhällsproblematik.

Ytterligare en roman, Julia Wickholms andra ungdomsbok Kom hit (Förlaget 2023), utspelar sig under en sommar och på en ö i skärgården, och också denna sommar blir livsavgörande för huvudpersonen nittonåriga Liv som precis gått ut gymnasiet. Liv, hennes bästis Maja, Majas pojkvän Oliver och Livs ex-pojkvän Teddy ska tillbringa några veckor i Olivers familjs villa innan det är dags för sommarjobb, studier och uppbrott. Det visar sig att vännerna inte är ensamma på ön; den tio år äldre konstnären Shirin hyr en ateljé av Olivers föräldrar och Liv dras mot henne som en nattfjäril mot en ljuslåga. Det påverkar de redan besvärliga relationerna mellan vännerna, och allt som Liv upplever med Shirin: passion och attraktion, beundran, konstnärskapet och insikten om att man kan välja sina egna vägar drabbar Liv på sätt som hon inte var beredd på. Kom hit är en finstämd roman om en tid när somligt tagit slut, annat knappt har hunnit börja och ingenting verkar omöjligt.

Text: Sara Nordlund-Laurent