Fascination och förundran över vår samtid, framtiden och en svunnen tid
Den finlandssvenska bilderboksutgivningen år 2024
Det allra största som hände den finlandssvenska barn- och ungdomslitteraturen år 2024 var att Linda Bondestams dystopiska robotepos Chop Chop. En tapper jordbos berättelse (Förlaget) vann Augustpriset för årets svenska barn- och ungdomsbok. Boken var också nominerad till Finlandia Junior, Runeberg Junior och Årets vackraste bok. Ulrika Hanssons och Maija Hurmes bilderbok i eftismiljö Kom, vi springer! (Schildts & Söderströms) var också nominerad till Runeberg Junior och Katja Bargums och Jenny Lucanders faktabilderbok Fjärilarnas rekordbok (Förlaget) var en av kandidaterna till en Årets vackraste bok. Dessa tre böcker sticker, tillsammans med Malin Klingenbergs och Maria Sanns Rymlingarna (Schildts & Söderströms), ut som bilderbokspärlor från år 2024, men i övrigt var det ett blekt år för den finlandssvenska bilderboken. Det kom ut färre bilderböcker än året innan och inte en enda diktbilderbok eller bok på rim. I den här översikten presenteras de finlandssvenska bilderböckerna som kom ut år 2024.
Chop Chop. En tapper jordbos berättelse med text och bild av Linda Bondestam är en ganska fantastisk bilderbok på 84 sidor! Den utspelar sig i framtiden, och börjar år 2032 då mänskornas antal har gått upp till 9.7 miljarder, men överskrids av robotarna som är 10 miljarder till antalet. En av robotarna är den vänliga och tjänstvilliga Chop Chop som får sitt namn när hans första chef säger: ”Sluta snacka. Jobbet väntar, chop chop”. Och Chop Chop jobbar verkligen jättehårt: han orkar bära tio gånger mera än sina arbetskamrater, han behöver inga pauser för han varken sover eller äter – och det bästa av allt är att han inte behöver någon lön! Snart går det som man kan föreställa sig: Chop Chops trevliga kollegor får gå och i ställer får han en ny arbetskamrat: en Turbo Go Go Tech med sex armar och som ingen kan tävla med, inte ens Chop Chop, som får sparken eller sparkis som det kallas i denna bok. Chop Chop omprogrammeras för nya jobb som blom-, och paket- och t.o.m. babybud. I ett skede jobbar han som bilderbokskonstnär som kan skriva 3000 böcker i minuten och teckna som fyra illustratörer på en gång samtidigt som han komponerar en symfoni. Men det går illa ändå. Snart blir det krig och bombernas bomb exploderar. Allt liv upphör – också Chop Chops – men efter att han har sovit i hundra år minst laddas hans batteri och han är tillbaka i en ny värld tillsammans med de andra robotarna, och då hittar han en ny uppgift: att återväcka mänskligheten till liv!
Chop Chop är alltså en framtidsdystopi som handlar om frågor som är ovanliga i barnboken: den eskalerande takten i arbetslivet, AI, kärnvapenkrig och jordens undergång för att nämna några. Boken tänjer också på bilderboksformatet både vad gäller text och bild. Det är en tjock bok med mängder av detaljer och miljöer som ett hönseri, en demonstration och hela krigsmaskineriet. Här finns också svåra ord som piriformis, problemavfall och solcellsmotor. Samtidigt som det är en sorglig undergångshistoria är det en rolig och underhållande bok där hönsen kluckar ”Knip näbb” till Chop Chop när de tröttnar på honom och mänskorna skriver: ”Chop Chop är en flop flop” eller ”Chop Chop is Cheap Cheap”. Det är en bok som är modig, svår att åldersbestämma och som måste läsas många gånger!
Mina två andra bilderboksfavoriter från år 2024 har inte hemskt mycket gemensamt med Chop Chop och de är mera traditionella, men de är båda böcker som man bär med sig efter att man läst dem.
Kom, vi springer! är ett samarbete mellan författaren Ulrika Hansson som debuterar som barnboksförfattare och Maija Hurme, som är en av våra mest omtyckta bilderboksillustratörer. Kom, vi springer är en bok som utspelar sig på eftis, och den handlar om en som blir i kläm när alla inte får vara med i leken. I centrum står Rob och han dras mellan Sixten, som är den som inte får vara med, och Hannes, som är den som bestämmer att Sixten inte ska vara med. Rob känner skuldkänslor både över att han inte gör något när Hannes och han springer ifrån Sixten och över att han inte heller vill att Sixten ska vara med. Det är en bok med många perspektiv och det som gör den särskilt relevant är att den varken tar den mobbades parti eller utforskar den som mobbar, utan den visar hur utfrysning påverkar oss alla och pekar ut de utmaningar som finns i sociala situationer. Ämnet fördjupas också genom att Robs mamma har omställningsförhandlingar på jobbet och också hon tampas med svårigheter som liknar Robs. I illustrationerna får vi följa med leken på eftisgården, mammans arbete i fabriksmiljö och Rob och hans mamma i vardagliga situationer där de t.ex. äter makaroner eller borstar tänderna. Av bilderna kan vi utläsa att Robs mamma är ensamstående. Hon har lila hår och byxor med pantermönster och fast det egentligen inte står något om Robs och mammans relation i texten vittnar bilderna om en varm och betydelsefull relation. Kom, vi springer behandlar mänskans plats i flocken samtidigt som det är en finstämd och intim skildring av hur en vardag i en liten familj kan se ut.
Fjärilarnas rekordbok av Katja Bargum och Jenny Lucander är en uppföljare till faktabilderboken Myrornas rekordbok (Förlaget 2022) som blev en omedelbar succé. Denna gång handlar det om en annan insekt: fjärilen som ser så vacker och bräcklig ut men som är en riktig tuffing som har en ofattbar uthållighet och förvandlingsförmåga! Liksom förra gången är alla roliga, extrema och kuriösa upplysningar om fjärilen rikligt och roligt illustrerade med bilder på fjärilar i olika miljöer och stadier. Här finns också dialoger mellan t.ex. larver, puppor och färdiga fjärilar och liksom i Myrornas rekordbok delas det ut medaljer till t.ex. den mest blodtörstiga fjärilen eller den som har den längsta snabeln. Fjärilarnas rekordbok kan sättas i händerna på folk i alla åldrar och man kan roa sig med högläsning av hela boken i en sittning eller njuta av ett uppslag åt gången.
Poetiskt och drömlikt för en ung publik
För de yngsta läsarna har det kommit ut ett par böcker som det är lätt att känna igen sig i.
Karin Erlandssons och Karoliina Pertamos Juno tänder månen (Schildts & Söderströms) utspelar sig vid läggdags. Innan Juno själv somnar i sin egen säng tänds månen och allt annat ska också lägga sig: klossarna på golvet, älgarna i skogen och bilarna i garaget. Boken är enkel, meditativ och förankrad här och nu i just denna stund när stjärnorna vaknar längs hemgatan och det är dags att komma till ro. Den upprepande texten gör läsarten poetisk och det här är en fin liten en godnattsaga där allt det som hör till läsarens värld glider in i sömnen tillsammans med Juno och läsaren.
Stämningen i Serpentiner, stjärnor och snö (Litorale) med både text och bild av Filippa Hella är också drömlik. Det beror kanske mest på att bilderna ofta är lite suddade och färgerna flyter in i varandra, men också på att den är repetitiv och räknar upp olika minnen och saker som har med en födelsedag att göra. Boken är sparsmakad och ganska precis i och med att den pekar ut det som har med just den här huvudpersonens födelsedag att göra: sammetsklänning, gula bubblor i glas med sugrör, serpentiner och ballonger. Också sådant som har med årstiden att göra som snö, kall nästipp och rosor på kind, tas med och förankrar boken i ett vintrigt landskap. Boken har en nostalgisk prägel eftersom den illustrerar barndomens födelsedagsfirande. Man kan också tolka in en längtan till en tid när världen var både mindre och större och när vintrarna var kalla och snörika i berättelsen. Men det som ändå är överraskande är att det inte finns några presenter i denna bok. Är inte presenter ändå något som alla barn i alla tider förknippat födelsedagar med!
Gamla bekanta
I två bilderböcker får publiken återse bekanta karaktärer ute på nya äventyr.
Sanna Sofia Vuoris och Cara Knuutinens Skyll på Lejon! (Förlaget) är den tredje boken i den s.k. Grävlingsserien, och denna gång handlar det om energiska gosedjuret Lejon. Lejon är en busig typ som har svårt att lägga band på sig själv i motsats till Grävling som är ett gosedjur med stillsammare temperament. I boken firas det påsk ute på landet och i Cara Knuutinens klassiska och omsorgsfulla illustrationer rusar det otämjda lejonet omkring under äggjakten så att Grävling gör bäst i att stå alldeles stilla i skydd av en sten. När Lejon häller ut mjölken så bordduken blir alldeles vit är det Grävling som kommer till undsättning med disktrasan. I texten får vi läsa att det inte lönar sig att vara arg eller skynda på Lejon, för då blir han bara latare och långsammare, ”så är det bara”. Trots att berättelsen kretsar kring olikheter i gosedjurens läggning får Grävlings reaktioner utrymme bara i bild, och även om gosedjuren och deras ägare förenas i sina rädslor när det väl är dags att gå och lägga sig, står det klart att denna berättelse är Lejons.
I Rymlingarna (Schildts & Söderströms) av Malin Klingenberg och Maria Sann får vi träffa samma gäng som i deras tidigare bok Främlingarna som kom ut år 2021 och är med på Ibby Honour List 2024. Denna gång återupptäcker barnen Ebba, Jona och Linnea tunneln som de började gräva i den första boken, och nu bestämmer de sig för att fortsätta gräva för att kunna rymma till friheten på andra sidan staketet. Boken tillägnas alla som vill rymma och även om det inte är ett alldeles unikt ämne i barnboken skapar Klingenberg och Sann en bilderbok med en egen stil och ton på temat. I deras tappning är det barnen som är hjältarna. Både texten, som växlar mellan jag- och vi-form, och bilderna, där vi får se barnens obetalbara mimik och kroppsspråk ur olika perspektiv och vinklar, gör boken till ett riktigt äventyr fullt av vardagsdramatik. När trion börjar fundera på att rymma ser vi dem vid staketet på dagis med lite bistra miner och det ser ut som att de skakar galler. Tonen i boken är stundvis förnumstig och läsarna delges avslöjanden som att Mona som arbetar på daghemmet somnar jämt och att ”alla vet att hon snarkar som en gris”. Berättarna är kanske lite ofrivilligt roliga som när de i mötet med en låst dörr kommer med konstaterandet: ”Dörren har ett barnlås. Tur att vi är barn!” Rymlingarna osar skaparglädje och finurlighet och kombinationen Klingenberg och Sann är en fullträff med hög igenkänning för inte bara alla som vill rymma, utan alla som är eller varit barn!
Text: Sara Nordlund-Laurent