Ibbyn lehti, lastenkirjallisuus, på svenska

13.3.2022

Den finlandssvenska barn- och ungdomsboksutgivningen år 2021

År 2021 har det kommit ut en hel hög finlandssvenska barn- och ungdomsböcker för olika smaker och åldrar. Det är en brokig samling böcker som spretar och stretar i olika riktningar, och bokskörden innehåller berättelser som är kaxiga, kusliga, experimentella, egensinniga, roliga och finurliga.

En kategori som är ny för finlandssvenska förhållanden är Malin Klingenbergs tre böcker Mormor Mai, Kevins lag och Vim och Galonis (Schildts och Söderströms 2021) för nybörjarläsaren. Böckerna är illustrerade av Margareta Sandin och utspelar sig på den fiktiva orten Södervik som är bekant från Schildts & Söderströms läseböcker. De två första böckerna handlar om vardagliga sysslor som bakning och fotboll, men i den tredje boken med lite mera text finns det plats för relationer, en lite mer avancerad struktur och spänning.

Noveller är rätt sällsynta i barn- och ungdomslitteraturen, och Hanna Lundströms Bilskelettet (Schildts & Söderströms 2021) är ett välkommet inslag. Boken innehåller sju berättelser om barn som råkar ut för livsavgörande situationer där de måste anpassa sig, göra uppror eller växa. Texterna är utsmyckade med Frank Ungers teckningar av olika detaljer i texterna.

Jag och världen

Sanna Sofia Vuori skickar i sin bilderbok Är det jag? (Förlaget 2021) med illustrationer av Anne Vasko ut de allra yngsta läsarna på en utfärd i sällskap av sin vuxna. Här utforskar jaget sin omgivning och hur hen hör ihop med allt som luktar, smakar och plaskar. Barnets fråga ”Är det jag?” och svaret ”Nej, nej, nej” går som en röd tråd genom texten och lyfter fram funderingar om identitet, gränser och samhörighet. Ibland bryter den vuxna rösten barnets berättelse och vem som säger vad är inte alldeles klart, precis som det kan vara i en värld där man inte är riktigt säker på var man börjar och slutar. Vaskos varma, lekfulla illustrationer låter oss se det som barnet ser ända tills svaret på frågan blir ”JA. Det här är jag.” och det visuella jag-perspektivet bryts och vi får se en mjuk småbarnskropp iklädd blommig overall i famnen på sin vuxna.

I Sanna Manders fartfyllda och färgsprakande Min lilla häxa(Schildts & Söderströms) träffar vi 8-åriga Harry och hans låtsaskompis häxan Axe Rexona som busar och ställer till med ett och annat, men också kommer till undsättning när ingen annan kan det. Varje uppslag är fyllt av liv och rörelse, och berättelsen är lika vild och otyglad som Axe Rexona själv.

Bokstäver och ord att smaka på och leka med

I år har det kommit ut två ABC-böcker: Bokstavsvärldar (Förlaget 2021) med text av Henrika Andersson och illustrationer av Maria Sann och Mumindalens alfabet (Förlaget 2021) med originalillustrationer av Tove Jansson och nyskrivna texter av Annika Sandelin. Båda böckerna innehåller texter med rim, allitteration och assonans och de är en fröjd för alla som vill leka och experimentera med bokstäver. Anderssons sprudlande ordkonst och Sanns sparsmakade och finurliga bilder i dova färger och blandteknik känns som en modern variant av Hellsings & Ströyers legendariska ABC (Raben & Sjögren 1961). Sann tilldelades Rudolf Koivu-priset 2021 för denna bok och enligt juryns motivering är illustrationen knasig på ett positivt sätt. Det samma kan sägas om Anderssons dikter, och även om Sandelins poesi i Mumindalens alfabet. Sandelin har lyckats med konststycket att skriva nya texter om de bekanta figurerna från Mumindalen på ett sätt som både hedrar Tove Janssons minne och är alldeles egna. Dikternas rytm, formuleringar och all mumintrivia gör boken till ett måste för alla muminfantaster som kan nicka igenkännande åt Manhattan dynamit och Misans melankoli. Samtidigt kan den användas som en introduktion till Mumindalen för novisen. Janssons illustrationer är här tryckta i ett par harmonierande nyanser och en kontrasterande färg vilket ger ett fräscht och dynamiskt intryck.

 Också Prilla och det farliga fyndet (Förlaget 2021) av Christel Rönns bjuder på inspiration för den som gillar språkets beståndsdelar. Här är det musen Prilla som stöter på ett glänsande och föränderligt föremål i skogen. Fyndet är obekant för alla djuren i skogen liksom för Prilla, som är en riktig ordvirtuos som svänger sig med uttryck som ”GIGANTISKT DILEMMA”,  ”GROTESKT” och ”ENIGMA”. De svåra orden är alla stavade med versaler och uttalas med emfas. Och vad är det obekanta föremålet, då? En spegel så klart! Rönns leker inte bara med orden utan också med djurens reaktioner på sina spegelbilder och föremålet blir en katalysator för de känslor som en spegel- och självbild kan väcka.

Från skepsis och rädsla inför det okända till avundsjuka och sorg

En av barnbokens viktigaste uppgifter är att utforska känslor. I Lena Frölander-Ulfs bilderbokstriologi om hunden Fidel och det ängsliga barnet är det rädslor som står i fokus. Den sista, fristående delen Fidel och jag i storstan(Förlaget 2021) är gjord med samma skrapteknik som de tidigare böckerna och här är det stadens ljus, ljud och främlingar som  Fidel och barnet möter. Uppslagen är mörka och suggestiva och stämningen kuslig.

I Främlingarna (Schildts & Söderströms 2021) av Malin Klingenberg och Maria Sann ger ett felhört ord upphov till frågor, fantasier och fördomar. Allt får sin början i sandlådan med Linneas meddelande: ”Vi ska få främlingar” som först hamnar i skymundan av leken. Ett frö av nyfikenhet men också tveksamhet är ändå fött: Är det ens tillåtet att tala med folk man inte känner? Och när de fem främlingarna äntligen har kommit berättar Linnea om dem på ett sätt som nästan får huvudpersonen att tappa lusten att träffa dem. För den vuxna läsaren står det ganska tidigt klart vad främlingarna är för några, men för en yngre person håller förvåningen i sig tills de fem småsyskonen bärs in av lika många vuxna på Linneas kalas. Att det handlar om just främlingar och våra föreställningar om det okända ger texten en extra dimension. Maria Sann fångar i sina illustrationer träffsäkert daghemsmiljön och barnens samspel. Bilderna bidrar med roliga detaljer och förvirringen och fundersamheten som förmedlas i både miner och kroppsspråk är oslagbar.

Molly i Cara Knuutinens Molly och Kelenken (Schildts & Söderströms) drabbas av ett habegär som är omöjligt att stå emot. Mitt under leksaksdagen tar hon Hugos kramdjur Kelenken under armen och traskar iväg från dagisgården på alldeles egna äventyr. Igenkänningen är stor – vem har inte någon gång önskat sig det som är någon annans! Också ångern och skuldkänslorna som drabbar Molly när hon ska somna på kvällen beskrivs på ett sätt som är lätt att känna igen: skräcken att hamna i fängelse blandas med rädslan för hur dagiskompisarna ska reagera. Även om både berättelsen och bilderna är traditionella och trygga tar boken Mollys verklighet och känslor på allvar och står på barnets sida.

I En underbar mamma (Schildts & Söderströms 2021) av Katarina von Numers-Ekman och Lotta Fors är föremålet för avundsjukan inte en ägodel utan en mamma. Ebba ser med växande längtan hur Mirabells mamma sover i en koja, doftar gott och tar sig tid att umgås, i motsats till hennes egen mamma som bara städar och grälar. Det går så långt att Ebba ger morsdagskortet till Mirabells mamma. Moderskap och modrande är av naturliga skäl ett vanligt tema i barnboken och i En underbar mamma ställs två mammor med liknande socioekonomiska, men olika emotionella förutsättningar mot varandra.

Ni är inte min mamma (Förlaget och Berghs 2021) med text av Frank Furu och illustrationer av Linda Bondestam handlar om Aysha som kommit ensam till ett nytt land. Modrandet sköts här av personalen och i någon mån av de andra som bor på flyktingförläggningen, men som Aysha konstaterar: ”det är inte hemma” och bokens titel ”Ni är inte min mamma” upprepas som ett mantra genom berättelsen. Saknaden kommer aldrig suddas ut. Aysha beskriver sin situation och sin längtan med ett rakt tilltal. Stundvis är det snudd på tröstlöst, men som Mia Österlund skriver i sin recension ”Rotlös men inte röstlös” i Huvudstadsbladet 14.10.2021 ges Ayshas buktande känslor utrymme, tid och bekräftelse. Texten är förhållandevis sparsmakad och det är i Linda Bondestams färgsprakande bildvärld som karaktärerna och miljöerna, men också Ayshas inre värld utvecklas och fördjupas. Och det gör de med den äran: Bondestams illustrationer är en fullträff.

Lyckade möten mellan fakta och fiktion

Också i den humoristiska och underfundiga Om du möter en björn (Förlaget 2021) med text av Malin Kivelä och Martin Glaz Serup står Linda Bondestam för illustrationerna, och även här är Bondestams illustrationer av den oerhört uttrycksfulla och ganska varierande björnen mästerliga. I boken blandas faktaupplysningar om björnen med instruktioner för hur du ska uppföra dig om du råkar stöta på en björn. Tonen i boken är underhållande och lite förnumstig: det står ganska snabbt klart att björnen är bättre än människan på det mesta, men i bilderna får den lille scouten som boken handlar om komma björnen nära till exempel i en gemensam stund på pekplattan.

Plats på jorden (Schildts & Söderstöm 2021) av Maija Hurme och Lina Laurent är en berättelse om några vänner som börjar odla mitt i stan och samtidigt en faktabok om allt som har med odling och lite till att göra. Hurmes bilder är skira, spirande och sprudlande och varje uppslag fullt av växtkraft. Boken ger handfasta råd och fakta om allt från biodling till bokashi och temat är precis rätt i tiden.

Också Fakta om pappor (Förlaget 2021) med text av Oskar Kroon och illustrationer av Jenny Lucander är ett lekfullt formexperiment som väcker skaparglädje. I den här kluriga boken samlar huvudpersonen fakta kring hur pappor egentligen är och vad de gör hela dagarna. Vi får bland annat veta att de är trötta på morgnarna men pigga på kvällarna. Och på kontoret har de bilder från semestern, men hemma har de inga bilder från sina kontor! Trots den breda ansatsen som fastställs i titeln kan man nog säga att boken handlar om en särskild pappa och ett mycket särskilt litet barn, och Lucanders varma och detaljrika bilder i blandteknik placerar berättelsen i en samtida stadsmiljö. Det uppstår en kreativ spänning i att berättandet i så stor utsträckning sker i bild och läser man bara bilderna hittar man alldeles andra historier än i den tryckta texten. Boken kan också inspirera läsaren till egna undersökningar om sådant som kan vara självklart men ändå inte helt likadant som en själv.

Mystiskt och spännande för mellanåldern

För mellanåldern har det i år kommit ut tre böcker som alla kan klassas som spänning.

Paketmysteriet (Scriptum 2021) är första delen i serien ”Kompisdeckarna löser” av Eva Höglund. Här är det fyra barn som egentligen inte är vänner från tidigare som av en slump kommer en kriminell liga på spåren. Greppet är bekant från de många nordiska barndeckarna för denna målgrupp, men det är förstås särskilt roligt att händelserna är förlagda till Åbo. Boken innehåller en hel del suspekta figurer och farofyllda situationer, men här finns också plats för funderingar kring identitet och växande liksom olika familjer och hemförhållanden. För de kommande böckerna om Kompisdeckarna efterlyses stramare redigering.

Eva Frantz befäster sin position som mysrysarmästare med Nattens drottning (Schildts & Söderströms 2021) och Hemligheten i Helmersbruk (Schildts & Söderströms 2021). Den förstnämnda utspelar sig liksom Frantz första skräckroman Hallonbacken (Schildts & Söderströms 2018) i en historisk tid och svunnen miljö. Denna gång är händelserna förlagda till Helsingfors år 1915 och operahuset Ryska teatern. Bokens huvudperson är 15-åriga Viktor som återvänt från Paris i sällskap av sin mamma som fått huvudrollen i operan ”Nattens drottning”. I operahuset får Viktor paus från mobbningen i den nya skolan och den tryckta stämningen hos morföräldarna, men det dröjer inte länge förrän Viktor börjar höra kusliga ljud och förstår att allt inte står rätt till. Boken är välskriven och Frantz visar att hon kan konsten att skrämmas lagom mycket och göra historien levande genom att strössla berättelsen med fakta från förr i tiden och ett språkbruk med gammaldags inslag. Hemligheten i Helmersbruk är förankrad i en lika spännande miljö som operahuset, nämligen ett övergivet bruk som belastas av den forna ägarfamiljens sorgliga öde. Berättelsen utspelar sig i nutid – trots att historien hela tiden är närvarande – och är en så kallad adventsbok med 24 kapitel. Varje kapitel inleds med en stämningsfull illustration av svenska Elin Sandström. Berättelsen kryddas av cliffhangers för att spänningen ska hållas levande och blandningen av julsaga, spökhistoria och mysterium är lyckad.

Unga på äventyr

De finlandssvenska ungdomsböckerna är i år två: Minna Lindebergs Norrsken i skallen (Förlaget 2021) och Sebastian Nybergs Rigelstenen (Schildts & Söderströms 2021).

Norrsken i skallen är en fristående fortsättning på När vi blev vuxna (Förlaget 2018) och Nadja Nubb har hunnit bli sjutton och drabbats av en outhärdlig, ljuvlig, plågsam kärlek till Ilta Vuori som är några år äldre än Nadja och behandlar henne lite hur som helst. Dessutom har Ilta redan en flickvän. Det hindrar inte Nadja från att tråna och längta och tigga efter Iltas kärlek, och boken handlar om den passion, frustration och skam som är så starkt kopplade till den första kärleken. Lindeberg skriver drabbande, sant, kaxigt och anarkistiskt och samtidigt med värme och humor om sex, vänskap och att ta hand om varandra.

Nybergs Rigelstenen är en mastig och skickligt uppbyggd fantasyroman som utspelar sig i olika miljöer, tider och verkligheter. I centrum står 14-åriga Simon, som utsätts för grov mobbning, och hans bästa och samtidigt enda vän Linnea. En hällristning för dem bokstavligen bakåt i tiden till 1000-talets Athos och 1800-talets Åbo. Det handlar om ett hemligt brödraskap med ondskefulla avsikter och minst sagt tvivelaktiga metoder, om magiska stenar, otäcka väsen och varelser och samtidigt om lojalitet, kärlek och att offra sig för ett större syfte. Boken är en riktig bladvändare och man kan bara hoppas på en fortsättning!

Sara Nordlund-Laurent