[m@ilaillaan] Naturböcker för barn

Annika Luther

Kuva: Cata Portin / Teos
Kuva: Cata Portin / Teos

”När vi var små fick vi bara leka med kottar och stenar” säger min äldste son, ”- och ibland fick vi inte ens kottar”. Efter en barndom av långa somrar på landet där man bara fick se på TV när det regnade och underhållningen bestod av böcker som hans pappa och farbror och fastrar läst sönder redan när de var små höll han sig under många år så långt borta från naturen han kunde. Böckerna har han aldrig lämnat.

Idag ser jag mina barnbarn redan som tvååringar vant manövrera väl planerade och pedagogiska spel på telefoner och plattor (och något år senare sitta timtalsvis förhäxade av vidrigt fult tecknade ”winks” eller ”stadens hjältar” via youtube) och inser att böckerna för dem, aldrig på samma sätt som för mig själv och deras föräldrar, kommer att vara den första och vidaste inkörsporten till tusen underbara och overkliga fantasivärldar. Böckerna finns där och kommer förhoppningsvis att bestå i konkret, tuggbar och sönderrivningsbar form. Alla föräldrar vet att man måste läsa för sina barn, kvällssagan är lika viktig som någonsin, men den rörliga bilden är en drog som inget barn jag mött lyckas stå emot. Och få föräldrar är så ideologiska att de inte köper sig lite egen tid ibland. Det skulle jag också göra om jag hade småbarn idag.

Så naturböcker för barn, vad har de att sätta emot det flöde som forsar över alla som är små idag? Kan de tävla över huvudtaget? Om stadsbarn avstängs från allt och placeras ute i skogen är de uttråkade och gnälliga några dagar, men uppfinner sedan samma lekar som alla barn från apstadiet framåt och börjar se sig omkring i den nya värld de dumpit ner i. Finns det böcker som kan ta fasta på det här? Som inte ens behöver konkurrera med det övermäktiga globala underhållningsimperiet? Böcker som istället tävlar genom sin lilla tråkighet och känsla av att de handlar om någonting riktigt.

För de små barnen i min närhet finns det faktiskt det. ”Barnens första insektbok” och ”Tjugofem blommor” parallellt med motsvarande volymer om fåglar, sniglar, fiskar, däggdjur i motsvarande mängd är en ändlös källa till fascination. Själv läste jag som tioåring artbeskrivningarna  i ”Fåglarna i färg” tills jag kunde dem utantill. Sex till åtta svagt ljusblå ägg, vit triangelformad fläck på övergumpen, läte: tzi-tzi-tzi-trrrrr och annat underbart. Små barn är inte enbart intresserade av dinosaurier. De gillar detaljer och exakt information och är alldeles fruktansvärt bra på att lära sig namn och ord som är alldeles för svåra för dem (pröva till exempel på ”fullständig metamorfos” i samband med trollsländans individutveckling). Ingenting blir ju heller sämre av att trollsländan själv ser ut som en glittrande mördarhelikopter och dess larv är ett djuphavsmonster som bor i närmaste lilla pöl.

Barnens första insektbok och dess gelikar är kanske inte direkt litteratur. Bilder på djur och växter kan inte tävla med den riktiga naturen, men treåringen som lysande av glädje korrekt identifierar och försiktigt plockar upp sin första levande tordyvel på stigen från badstranden står i alla fall på tröskeln till båda.

Advertisements

Vastaa

Täytä tietosi alle tai klikkaa kuvaketta kirjautuaksesi sisään:

WordPress.com-logo

Olet kommentoimassa WordPress.com -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Twitter-kuva

Olet kommentoimassa Twitter -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Facebook-kuva

Olet kommentoimassa Facebook -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Google+ photo

Olet kommentoimassa Google+ -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Muodostetaan yhteyttä palveluun %s