Linda Bondestam – konstnären som ibland känner sig mera som en poet än en illustratör

Sara Nordlund-Laurent

Linda
Linda Bondestam. Bild: Mats Holmqvist

Linda Bondestam är en av Finlands mest framgångsrika och omtyckta samtida barnboksillustratörer. Hon är kvinnan bakom flera älskade och vid det här laget smått legendariska bilderboksvärldar befolkade av egensinniga tanter, farbröder, barn, diktatorer, djur, insekter och andra varelser.  Säg den läsare som inte tjusats och roats av bildspråket i Den förträfflige herr Glad (med text av Malin Kivelä),  Gnatto Pakpak (med text av Stella Parland) eller Boggan och Kyösti Kekkonen (med text av Minna Lindeberg)! Listan över böcker som Bondestam illustrerat är lång och att hon inte bara uppskattas av den yngre publiken visar de många prestigefyllda pris hon nominerats till och ibland också fått: Finlandia, August, Alma och Snöbollen för årets svenska bilderbok 2016 (för Djur som ingen sett utom vi med text av Ulf Stark) för att nämna några. Men hur har vägen hit sett ut? Har Linda Bondestam alltid vetat att hon ska bli illustratör? Varför tror hon själv hon är så framgångsrik? Och hur ser hennes skapandeprocess ut? Här svarar hon på 18 frågor om sitt arbete och sig själv.

När bestämde du dig för att bli illustratör?

Jag har alltid varit en illustratör, de flesta barn kanske är det, skillnaden är bara den att jag inte slutade. Jag visste att jag ville hålla på med konst i någon form men när jag gick på gymnasiet (bildkonstlinjen i Tölö) hade jag ingen aning om att man kunde studera till och ännu mindre livnära sig som barnboksillustratör. Det var först när jag åkte till London för att söka in på en skola i möbeldesign som jag insåg att möjligheten fanns. Två gråa gubbar intervjuade mig och började gapskratta när de såg mina skissböcker, de tyckte inte jag passade som soffdesigner men nog att jag var ett lovande illustratörsfrö.

Hur gick det till i praktiken när det blev ditt yrke?

Viktigast av allt tror jag var att jag alltid hade förutsättningar att rita och pyssla som barn. Trots att mina föräldrar är otroligt prydliga blev de inte irriterade av att jag hela tiden sydde eller målade eller byggde något (och aldrig städade). Vi var ofta på en ö i skärgården där jag saknade vänner och för att inte dö av tristess var jag tvungen att hitta på sätt att roa mig själv.

Jag studerade ett år på en grundkurs i konst, på samma skola som den fina möbeldesignlinjen jag inte blev antagen på, norr om London. Efter det kom jag in på Kingston University där jag studerade illustration och också lite animation. Det var en bra linje på den tiden; klassen var ganska liten, lärarna krävande men hängivna, eleverna kom från hela världen och vi lärde oss otroligt mycket av varandra. Efter fyra år i London åkte jag tillbaka till Finland. I början var det mycket svårt att anpassa sig. Jag kände inga konstnärer, jobbade på en japansk restaurang för att livnära mig, inte en kotte ville anställa mig eller ens låta mig rita en liten tidningsillustration, jag ägde ingen dator och var ganska uppgiven och fattig. Efter ett tag fick jag göra uppdrag för finlandssvenska tidskrifter vilket jag var tacksam för men förstås inte kunde leva på. Jag hade nog inte stannat kvar i Finland om jag inte hade träffat redaktören Sara Ehnholm Hielm på Söderströms förlag. Jag tror att varje konstnär behöver en person som ser att hen har potential för att det ska bära.

Kan man utbilda sig till barnboksillustratör? Var eller hur?

Jag tror att man nuförtiden kan göra det både i Lahtis och på Konstindustriella högskolan i Helsingfors. Jag tycker själv att det är en god idé att åka utomlands om man har möjlighet, själv jobbade jag under hela min studietid. Det var ganska tungt men nödvändigt för att kunna bo i London, samtidigt blev jag rätt så hårdhudad vilket kanske har varit viktigt för att orka i den här branschen.

Jag är övertygad om att det också finns de som inte behöver studera just illustration för att bli bra barnbokskonstnärer, det kan räcka att man älskar att teckna och har ett behov av att berätta. Är man ett tecknargeni kanske man kan studera film, litteratur eller konsthistoria? För min egen del var det nog bra att studera illustration då jag verkligen behövde tid både för att bli bättre på att teckna och hitta min egen stil, det var dessutom underbart att umgås med likasinnade människor.

Måste man ha några särskilda egenskaper för att bli illustratör?

Egentligen tror jag att man borde känna att man inte har ett val utan att det är det enda man vill, helt enkelt att man blir olycklig om man inte får göra sin konst. Det är ingen lätt bransch och jag har åtminstone själv jobbat häcken av mig för att komma dit jag är idag. Det är inte alltid de skickligaste som klarar sig i konstvärlden, jag tror att det är just de som vill allra mest. Man ska också vara en bra iakttagare, ha långa känselspröt men inte vara så känslig att man måste gömma sig i en puppa medan världen fladdrar förbi. Sen när man väl blivit en illustratör eller konstnär av annat slag tror jag att det är viktigt att man inte blir för bekväm. Man måste fortsätta att utforska och utmana sig själv, hela tiden utvecklas. Man kan förstås vara illustratör på många sätt, en del ser det mer som ett jobb och då kanske det är helt annorlunda, för mig är det mer en livstil.

Har du några hobbyer?

Jag är medlem i Teater Tapir som består av fyra författare och illustratörer som också är mina goda vänner. Det har betytt mycket för mig, ibland kan det vara ensamt att illustrera och då är det väldigt inspirerande att som omväxling skapa något med det här gänget. Det känns också inspirerande att prova nya uttryckssätt och möta publiken mer direkt än i böckerna.

Varför är du så framgångsrik, tror du?

Det har absolut inte alltid varit en dans på rosor. Jag tror att det är för att jag jobbat vansinnigt hårt och faktiskt satsat allt på att göra det jag vill allra mest. Jag har ingen annan utbildning eller talang. Så har jag förstås haft turen att jobba med otroligt duktiga författare!

Hur går det tekniskt till när du skapar dina bilder? Kan du berätta lite om hela processen, som i vilket skede du brukar komma in i bilden, hur länge ditt arbete tar, hur du skapar dina bildvärldar och i vilken mån du omarbetar bilderna efter författarens eller redaktörens önskemål?

Oftast har jag fått se texten långt innan jag börjar jobba på den, vilket är mycket bra för på det sättet får idéerna mogna långsamt. Det tar nästan ett år för mig att göra en bilderbok och jag har många böcker i kö. Jag ser alltid fram emot att börja på en ny bok och har ofta stora planer. När jag sen äntligen sätter igång märker jag ganska fort att det inte alls är särskilt lätt, kanske inte ens roligt, faktiskt ganska plågsamt. Tyvärr är det här början på en lång period då jag svettas och stressar och nästan tvivlar på att det ska bli en bok. Den här fasen verkar bli värre för varje bok jag gör. Ibland försöker jag få svar av författaren eller redaktören men bilderna kan vara så halvfärdiga att de inte kan säga något konstruktivt. I förtvivlan brukar jag till sist komma på något bra och det är ofta startpunkten på en rolig period. Om jag i det här skedet avbryts i mitt arbete av skolbesök eller sjuka barn eller resor m.m. kan det tyvärr hända att jag tappar flowen och då kan jag igen dyka ner i en dyster period och måste på något sätta hitta tillbaka till skaparglädjen. På slutet, ca ett par veckor innan boken ska skickas till tryckeriet brukar jag bli otroligt energisk och ändra väldigt mycket i bilderna. Det är den bästa perioden, jag är mycket målmedveten och orkar jobba sent in på nätterna.

Jag tycker om att prata med författaren och redaktören om jag stöter på problem, t.ex. ifall jag inte kan avgöra vilken av två karaktärer jag ska välja eller om jag misstänker att jag gjort en bild som är för svårtolkad.

Nu för tiden är illustratörens roll i en bilderbok lika viktig som författarens och jag känner inte att det finns någon otäck hierarki. Det handlar om två konstnärer som jobbar tillsammans för att göra en så bra bok som möjligt. Ibland kanske något måste strykas i texten och ibland måste en bild ändras. Väldigt många redaktörer är mer text- än bildmänskor, och jag är väldigt glad över att jobba med Sara Ehnholm Hielm på Förlaget som är bra också på bilder.

Vill du berätta lite om hur samarbetet mellan en författare och illustratör ser ut? (Du kan välja en särskild om du vill.)

Det varierar väldigt mycket. Då vi gjorde Delirium – romanen om en hund, arbetade Stella Parland och jag sida vid sida under en resa till Kuba. I vår bok Gnatto pakpak kom bilderna först, sen texten. För tillfället gör Annika Sandelin  och jag en interaktiv bok för de minsta där vi planerar väldigt mycket tillsammans. Vissa sorters bilderböcker kan man bara göra om man är nära vän med författaren.

delirium

Var hittar du inspiration till dina bilder?

Jag inspireras av allt jag får vara med om. Varje dag upplever jag stora och små händelser som är intressanta. Ibland är det en färgkomposition eller en rad märkliga former men det kan också vara mänskor på en busshållplats, en låt, en tv-serie eller havets färg i november. Ofta en vardaglig händelse som jag först senare förstår vikten av. Ibland kan det också vara väldigt tydligt, t.ex.när jag var i Chile på ett konstnärsresidens och fick promenera omkring i en regnskog bland uråldriga träd. Hela upplevelsen var magisk och jag är säker på att jag kommer att försöka återskapa det i mina bilder. I Ryssland har jag också flera gånger varit med om det, då har det mera handlat om kontraster – hård stalinistisk arkitektur i solnedgången eller en grupp glada barnhemsbarn som sprudlande hälsar på en liten tax trots att man kan tycka att deras verklighet är allt annat än idyllisk.

stell-800x600
För Linda Bondestam var bokprojekten hon gjorde tillsammns med Stella Parland speciella. Hon säger att man kan göra vissa bilderböcker bara om man är nära vän med författaren. Bild: Maria Gestrin

Har du något ledord eller motto när du arbetar som gäller oberoende av uppdragets art?

Egentligen inte, men vissa regler för mig själv har jag. Jag försöker komma ihåg att inte ta emot för många projekt och satsa allt på det jag åtar mig. I nästan varje bok finns det ett eller två uppslag som känns hopplöst svåra, då försöker jag tänka att jag måste närma mig berättelsen från ett oväntat håll och se möjligheterna, inte svårigheterna. Jag kan inte göra bra bilder om jag inte själv tycker det är roligt.

I dina bilder hittar man ofta detaljer som kanske riktar sig mera till en vuxen publik än barn. Kan du berätta lite om hur du tänker på mottagaren när du arbetar?

Jag vill helst göra böcker som tilltalar både barn och vuxna, små barn läser sällan bilderböcker ensamma. När jag är mitt inne i skaparprocessen brukar jag trots det inte tänka så mycket på mottagaren, bara försöka berätta historien så bra som möjligt.

Vilken är din favoritfärg?

Den varierar, jag gillar granna färger och intressanta kombinationer. För tillfället är jag fascinerad av att få en viss färg att lysa så mycket som möjligt i bilderna. Före det gjorde jag mycket med komplementfärger, kanske är det dags att göra en 50 shades of grey.

Vilket har varit ditt roligaste jobb hittills? På vilket sätt?

Jag tyckte väldigt mycket om mitt förra bokprojekt Djur som ingen sett utom vi med dikter av Ulf Stark. Boken var lite av ett drömprojekt för mig. Som illustratör kan jag ibland känna mig låst av texten, men Ulfs fantastiska dikter lämnade väldigt mycket öppet för mig att tolka, varken miljöer eller djurens utseenden beskrivs särskilt ingående. Jag kände mig mer som en poet än som en illustratör när jag gjorde bilderna. Det var befriande att få teckna olika karaktärer på varje uppslag, ibland kan det kännas lite jobbigt att slaviskt rita samma karaktärer på nytt och på nytt i en berättelse.

djursomingensett 6
Uppslag ur Djur som ingen sett utom vi med text av Ulf Stark som Linda hade ett tätt samarbete med. Boken utsågs till årets svenska bilderbok 2016 och kandiderar för Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2017.

Vad finns det för utmaningar i ditt yrke?

Det kan vara farligt att åta sig för många uppdrag, jobbet blir mekaniskt och kvaliteten lider och det är inte särskilt roligt att teckna på löpande band. En stor utmaning är också allt sittande i vriden ställning, en massör sa att jag precis som många violinister har fått sned ryggrad av allt tecknande. En annan är förstås tidsbrist; jag har tre barn, en underbar katt (Fellini) och en hopplös hund (Kafka), och till all lycka en förstående man. Det är svårt att slita sig från sitt arbete när man känner att man nästan lyckats lösa något. Jag åker om somrarna en vecka ensam till sommarstugan på en liten ö och har så kallad womancave för mig själv för att kunna rita från morgon till kväll innan resten av familjen blir ledig. Jag drömmer också om att måla stora tavlor men har sällan tillräckligt med tid, som illustratör har man ständigt bråttom och deadlines. Ibland irriteras jag också av att man tvingas göra en bild mer illustrativ än man kanske vill för berättelsens skull, ett fåtal gånger har det känts som att jag inte kunnat vara så expressiv som jag haft lust.

Vad är du särskilt stolt över att ha ritat?

Allt jag gjorde med Stella Parland, som dog för två år sedan. Hon var en otrolig konstnär och jag är så glad över att jag fick teckna hennes diktbok Katastrofer och Strofer om slummer och stoj trots att jag var väldigt ny som illustratör. Vi blev väldigt goda vänner och gjorde många konstprojekt tillsammans. Jag försöker alltid minnas henne och fundera på vad hon skulle ha sagt när jag kör fast. Det är så viktigt att ha någon man kan diskutera sin konst med. Stellas omdöme var guld värt.

Har du någon konstnärlig förebild?

De varierar. Jag tycker mycket om film. I mitt nuvarande projekt (Den ofantliga Rosabel, text Malin Kivelä) har jag inspirerats mer av målande konstnärer: Alice Neel, David Hockney, Edward Hopper. Jag tror inte det syns i bilderna men det är något med stämningarna och det kompromisslösa i speciellt Neels tavlor och färgerna och ljuset i de andras som jag för tillfället ständigt återkommit till i mina tankar. Skulptören Kim Simonssons karaktärer inspirerade mig när jag skulle teckna ett gäng mobbande hästar. Jag hade problem med deras ögon och kom på att jag ville att de skulle ha samma bottenlösa mörker som hans skulpturer i porslin.

 

Händer det någon gång att du inte tycker om en berättelse du fått i uppdrag att illustrera? Vad gör du då?

Jag tar inte emot några böcker jag inte vill illustrera. Det har hänt att jag erbjudits väldigt bra texter men ändå tackat nej då jag av någon orsak känt att jag inte vill eller kan teckna just det boken. Det finns otroligt skickliga illustratörer som kan teckna allt, själv är jag urusel ifall jag inte känner för att göra det jag åtagit mig. De texter jag jobbar med betyder väldigt mycket för mig. Jag har dessutom en flera års kö på uppdrag och ibland känns det helt enkelt kvävande att veta vad man ska göra under en så lång tid. Jag tror jag helst skulle vilja vara friare och åtminstone ibland kunna välja vad jag gör i stunden, vilket är omöjligt eftersom man går miste om en massa underbara texter om man inte binder sig. Det här är orsaken till att jag aldrig lyckats slutföra ett enda av mina egna bokprojekt.

Vad har överraskat dig mest i ditt arbete? Vilken är den märkligaste situationen ditt jobb fört dig till?

Oj, det har hänt så mycket roligt och mystiskt på mina arbetsresor. Särskilt Ryssland är alltid ett äventyr. Jag har hållit workshop för små barn i en liten rysk by i en lokal där det samtidigt pågick boxningsmatcher. En gång missade vi tåget hem från St.Petersburg och skickades hela vägen hem till Helsingfors med taxi i överhastighet. Chauffören och jag hade inga gemensamma språk men det gick fint ändå.

Jag har också blivit väldigt lycklig och överraskad över alla mina framgångar under senaste tiden, särskilt när jag tänker tillbaka på all tid i servitrisbranschen, jag är så glad att jag orkade kämpa.

6/2017

Advertisements

Vastaa

Täytä tietosi alle tai klikkaa kuvaketta kirjautuaksesi sisään:

WordPress.com-logo

Olet kommentoimassa WordPress.com -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Twitter-kuva

Olet kommentoimassa Twitter -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Facebook-kuva

Olet kommentoimassa Facebook -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Google+ photo

Olet kommentoimassa Google+ -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Muodostetaan yhteyttä palveluun %s